Identity Older Age And Migrancy

ldentity research in relation to ethnicity and migration has tended to focus an younger people whilst identity research in relation to ageing and old(er) age has not focused an migrants. This inadvertent mutual neglect has led to a lack of identity research that examines the identity categories of old(er) age and migrancy together, a lacuna that this dissertation aims to redress. This dissertation departs from a social constructionist understanding of identity as situationally accomplished in the interplay between how one defines oneself (internally) and how others define one (externally). The questions raised by this perspective and addressed in this dissertation are: When (in what situations) and in relation to whom do old(er) age and migrancy (respectively) seem to become meaningful for identification? How do the identity categories of old(er) age and migrancy seem to be negotiated? The empirical material consists of in-depth interviews with 24 older migrants (13 men, 11 women) aged between 55 and 79 who have been living in Sweden for 18 to 61 years. Interviewees come from 12 different countries that vary in perceived cultural distance from Sweden. The findings suggest that identifications with old(er) age and migrancy seem to be dynamic and flexible rather than necessarily permanently meaningful, thus gaining meaning in specific situations and in relation to particular Others. External definitions furthermore do not always seem to match with internal ones. Regardless of how old(er) age and migrancy are constructed, they seem to be negotiable. This dissertation thus contributes to identity research by studying old(er) age and migrancy together and furthermore sheds light onto how the social constructionist lens allows us to see variability where stability otherwise would be presumed. ldentitetsforskning rörande etnicitet och migration har huvudsakligen fokuserat på yngre medan identitetsforskning kring äldre och åldrande inte har fokuserat på utrikesfödda. Som en konsekvens därav har identitetsforskningen inte studerat hög(re) ålder och invandrarskap tillsammans, en lucka som denna avhandling avser att fylla. Avhandlingen utgår ifrån en socialkonstruktionistisk förståelse av identitet som situationsbunden och formad genom samspelet mellan hur man definierar sig själv (internt) och hur andra definierar en (externt). Frågorna som väcks genom detta perspektiv och som avhandlingen fokuserar på är: När (i vilka situationer) och i förhållande till vem verkar hög(re) ålder respektive invandrarskap bli betydelsefulla för identifikationer? Hur verkar identitetskategorierna hög(re) ålder och invandrarskap förhandlas? Det empiriska materialet består av djupintervjuer med 24 utrikesfödda äldre (13 män, 11 kvinnor) i åldrarna mellan 55 och 79 som har bott i Sverige mellan 18 och 61 år. lntervjupersonerna kommer från 12 olika länder med olika upplevt kulturellt avstånd från Sverige. Resultaten tyder på att identifikationer med hög(re) ålder och invandrarskap är dynamiska och flexibla snarare än nödvändigtvis permanent meningsfulla, och får därmed betydelse i vissa situationer och i förhållande till särskilda andra. Externa definitioner verkar inte alltid stämma överens med interna definitioner. Oavsett hur hög(re) ålder och invandrarskap är konstruerade så framstår de som förhandlingsbara. Avhandlingen bidrar därmed till identitetsforskningen genom att studera hög(re) ålder och invandrarskap tillsammans och belyser dessutom hur det socialkonstruktionistiska perspektivet tillåter oss att se variation och föränderlighet där stabilitet annars förutsätts.